En gungande hälsporre

Det gungar!
Det gör mig sjösjuk.
Jag jobbar på sjön sedan sju år tillbaka.
Man kan lätt få uppfattningen kanske att det inte går hand i hand. Det gör det inte heller. Gungar det för mycket så blir jag grön i ansiktet, jag kallsvettas och sen kräks jag.
För att försvara mig så kan jag meddela att jag inte är den enda ombord med den häår statusen. Det finns flera likadana. Vi är en skara som kallar oss sjömän och sen kräks vi när det gungar.
Duktigt patetiskt eller hur?
Jag har kollegor som inte kallas oss sjömän. Alltså, alla vi som inte jobbar som matros, kapten, styrmän och alla andra sjömänsliknande termer. Jag är okej med att inte kalla mig sjöman. Det känns bättre då att få spy ifred och säga att livet är jobbigt när det gungar.

Det är jobbigt när det gungar! =(

Något annat som är jobbigt är hälsporre.
För det har jag fått. Låter som en cowboy-mojäng man fått in i hälen, så är det inte, men gör säkert minst lika ont. Har haft ont i flera veckor, men för ett par dagar sedan så fick jag den här stora röven i vaggning och tog mig till läkaren. Tog åtta sekunder att få en diagnos. Kände att jag hade velat haft en längre bedömning med tanke på hur länge jag haft ont. Nu blev den snabb.
Så nu är det så här. I en månad ska jag ha speciella inläggssulor i skorna som ska göra trycket lättare när jag går och förhoppningsvis så ska min fot gilla det och bli bra. Gillar den inte det, så måste jag förhålla mig till tanken på en kortisonspruta. En sådan har haft ett möte med min kropp tidigare, för ett par år sedan, och jag är inte angelägen om att det mötet ska återupptas. Får hoppas de där inläggen gör susen. Har läst att man ska stretcha tårna också, så jag sitter och vickar runt på dem nu och lite då. Man ska även undvika joggning, löpning och super långa promenader som kan förvärra. Attans vilken tur. Har ju inte direkt pysslat med sådana aktiviteter så ofta innan, så jag kommer inte sakna dem nu när jag måste sluta med dem :P Däremot stod det att jag gärna får använda roddmaskiner och trappmaskiner, simma och något annat jag inte minns. Det man inte minns, det finns inte!

I övrigt så är jag trött. Kroppen är inte i fas än sen feber- och förkylningsdagarna, men jag tar det ganska lugnt så det känns okej att vara på jobbet i alla fall.
Kan sammanfatta de första dagarna så här:

• sega nätter eftersom vi saknar passagerare. Inte helt och hållet, men man kan höra ekon.
• jag sover inte så bra, fast när jag sover då sover jag.
• jag har fått en inåtväxande finne mellan ögonbrynen. Man skulle kunna tro jag hade en hälsporre där också :/
• hälsporre (fast den har ju hängt med ett tag tydligen, men nu har den ett namn)
• 10 kronor dricks
• mitt hjärta mår bra

// God natt!

Rensningar

Vet inte om jag tagit mig vatten över huvudet, men jag håller på att rensar bland mina fotoalbum. Min tanke är att jag helt enkelt har för många, alldeles för många, onödiga kort som upptar en massa plats. Mina album har helt enkelt blivit för röriga. Man öppnar upp ett album och möts plötsligt av kort som helt saknar förklaring och betydelse. Så, jag bestämde mig för att rensa. För att omorganisera, skapa nya album. Kändes som en bra idé. Fattade att det skulle ta tid, jag var okej med det. Vad jag inte fattade var exakt hur mycket kort jag egentligen hade. Det var helt plötsligt inte bara mina album. Från ingenstans (som förmodligen var någonstans) så ramlade det ut kort från alla håll och kanter. Från skåp, lådor, kartonger, ur böcker(?) och pärmar. Så nu, nu har jag kort i hela lägenheten som jag försöker organisera. 
Det får bli ett höstprojekt. 

Sommaren annars har varit bra, men den gick ju duktigt snabbt. Hann inte helt göra allt jag hade tänkt mig hinna och hann inte träffa alls så många som jag hade hoppats på. Men allt jag gjorde var fantastiskt. 
Fick höra ett grinigt rykte om att jag var dålig på att höra av mig. Sånt kan jag hantera och bemöta ifall personerna som anser det hör av sig så det ryker om det, men sällan får svar av mig. Däremot när det varken ryker åt det ena eller andra håller så tycker jag att man kan vara tyst. Eller själv höra av sig. Inte direkt som om vi lever i ett samhälle som saknar kommunikationsmöjligheter :/ 

En hel del har hänt i sommar och en hel del händer fortfarande. Det är skönt. Det är i helhet bra saker. Det som inte är bra, det hanterar vi. Eller jobbar på att hantera i alla fall och det är bra. Bra saker sker och mer om det sen. 


// L

Genom eld

Sitter just nu med små, små ögon. De är så små att det förmodligen knappt ser ut som om jag tittar ens. Men jag tittar. Även om det är med små, små, smala ögon. Man kan titta med sådana med. Jag bevisar det just nu. Inte för att någon kan verifiera det, så skit sak samma!
Är så trött. Vet inte om jag har något att vara trött över. Även om det varit enormt mycket folk sedan jag kom på jobb, så märks de knappt. Vad gör de egentligen? Borde de inte härja runt?
Jag fattar ingenting. Borde man ruska om dem, ge dem tips och säga "så här ska ni göra"? Fast det kanske är så här det är att jobba på sommaren i nya tjänsten. Är en jävel på att göra utrop på borttappade barn i alla fall. Det ska tamefan stå med i mitt CV sen! :P

Tur man går på semester om några dagar. Då ska jag härja runt.
Mina små, små smala ögon, ska få vila sig ett par dagar och sedan ska de väckas med färger. Och förmodligen ska jag väcka dem med lite vin också. Bäst att ta det i rätt ordning. Först färg, sen vin. Har testat den andra ordningen, men risken är betydligt större då att det där med färg inte helt blir som man tänkt sig. Eller hoppats på. Känner mig fri att improvisera på mycket, men det här är en ordning som inte borde uppmuntras till att ta i fel turordning. Kan sluta med bläckpenna. Har jag hört :/

Mallorca var toppen. Sa jag att jag skulle dit? Vilka underbara människor man har i sitt liv. Och vilka fantatstiska människor man möter. Helgalna, men härliga=) You become as you socialise=)
Fick mycket sol och bad. Lyckades bränna mig. NÄHÄ, tänker nog inte bara en person (är det någon som läser detta ens??). Jo, faktiskt, jag brände mig. Fick massage på stranden. Det var underbart. Mådde som en dottning och älskade hela världen för en stund. Så skönt var det. Hon knakade till och med rätt min nacke. Det smällde till, jag blev yr, men jag älskade henne ännu mer ändå. Det var himmelskt. Sen solade jag vidare. Som den amatör man är. Hela ryggen påsmetad med olja. 43 sekunder senare (lätt överdrift, men säkert inte helt osant!) så sved det till och hela ryggen brann. Det är sant! Eller kanske lite lätt i alla fall. Det var bränna nummer ett.
Bränna två, känns lite fånigare faktiskt. Såg fånigare ut också. Jag var fantastiskt bra på att smörja mig med solskyddsfaktor. Det har jag alltid varit. Har en tendens att se ut som en lysande larmcentral annars ganska fort. Så jag smörjer mig. För att vara på den säkra sidan och få en hyfsat attraktiv sommar.
Meeeeen! Efter att ha badat, knallat tillbaka i sand till madrassen och sedan smörjt kroppen när man torkat, så glömdes den sandbeströdda delen av kroppen bort, från vristen och nedåt. Fasansfullt stiligt. Eller inte! Det var en ny bränna. Har inte testat den tidigare. Inget större intresse att göra det igen heller måste jag säga.
Så i relation till min hudfärg som bemästrar mig 9 månader om året, så har jag fått en behaglig färg som i alla fall skvättvis på kroppen ser hyfsat somrig ut. Förmodligen ser det ut som om man fått en sjukdom man borde söka behandling för, men jag lyfter stolt mitt huvud och möter världen med min nya kroppsmålning!

11 juni 2011 - Härliga underbara kärlek

In bed

Jag trodde det fanns en botten på en termos. Att det fanns ett slut.
Efter morgonens frenetiskt tryckande upp och ner på termosknappen är jag nu övertygad om att så inte är fallet. Termosen är ändlös. Man kan trycka ut kaffe till förbannelse. I en evighet. Och det är ungefär det jag har gjort i ett par timmar nu. Har även upptäckt att en mjölktetra dock inte är ändlös. Det finns förmodligen ingen direkt slutssats att dra av denna lärdom, men det roade mig en skvätt denna långa morgon medans jag stod som besatt och pumpade termoskannan. Det skapade nämligen en smärre panik bland deltagarna, ja, eller gästerna, när någon kläckte ur sig att "ja, nu börjar i alla fall mjölken att ta slut" =)

Det har varit mycket i natt. Ändå hinner jag längta. Gör inget annat än längtar. Känner mig lite enformig så och jag får väl vara glad att det blir ett och annat gjort däremellan också. Vem trodde väl någonsin att det var så här det kunde kännas =) Att det var så här det skulle kännas.

Om några dagar är det dags att fara till Uppsala och där stannar jag tills det är dags att fara tillbaka till båten för kurs ett par dagar. Förhoppningsvis hinner jag hem ett par dagar innan det är dags för arbetspasset, får se hur allt flyter på. Nu ska jag kasta mig i säng. Med ett leende på läpparna =)

Vart tog Smurf vägen?

Det är söndag. Eller natten mellan söndag och måndag. Det märks. Dj:n spelar "Tre Gringos" och "Stockholm i mitt hjärta" i disco! Och så någon "Kebab-låt" jag inte riktigt förstod¨, men vem behöver förstå allting jämt?!
Han kämpade ett tag, dj:n. Spelade lite September, lite Lopez och annat smått och gott, men med  dragsspelsstämman ombord så hade han inte en chans.
Känns lite som en dj:s mardröm, att få spela dansbandsmusik i disco när allt de vill är att få ösa techno och trance tills folk störtar av utmattning och svett. Enda svettet som finns här ikväll kom från en dragspelslirare som öst på så hårt på sitt dragspel att det droppade svett från hans näsa=) Så jag antar att "Tre Gringos" var rockigt nog.


Blev godissugen idag. Nej! Jag köpte inte choklad! Även om jag hade gjort det så skulle jag inte erkänna det igen. Men ett sex-pack tablettaskar med Zoo, PimPim och Fruxo blev det. Förmodligen lite barnvarning på detta, men blev toksugen på smurfarnas gelétablettask. Går de ens att köpa längre? Inköpet idag var lite av ett impulsköp, har inte för vana att äta just tablettaskar när jag är godissugen, även om förpackningarna egentligen passar mitt godisbehov i storlek. Brukar bara behöva åtta-tio bitar innan jag ledsnar på godis för att det är för sött.
Måste kolla upp det där med smurfarna..

Hoff and the night