En gungande hälsporre

Det gungar!
Det gör mig sjösjuk.
Jag jobbar på sjön sedan sju år tillbaka.
Man kan lätt få uppfattningen kanske att det inte går hand i hand. Det gör det inte heller. Gungar det för mycket så blir jag grön i ansiktet, jag kallsvettas och sen kräks jag.
För att försvara mig så kan jag meddela att jag inte är den enda ombord med den häår statusen. Det finns flera likadana. Vi är en skara som kallar oss sjömän och sen kräks vi när det gungar.
Duktigt patetiskt eller hur?
Jag har kollegor som inte kallas oss sjömän. Alltså, alla vi som inte jobbar som matros, kapten, styrmän och alla andra sjömänsliknande termer. Jag är okej med att inte kalla mig sjöman. Det känns bättre då att få spy ifred och säga att livet är jobbigt när det gungar.

Det är jobbigt när det gungar! =(

Något annat som är jobbigt är hälsporre.
För det har jag fått. Låter som en cowboy-mojäng man fått in i hälen, så är det inte, men gör säkert minst lika ont. Har haft ont i flera veckor, men för ett par dagar sedan så fick jag den här stora röven i vaggning och tog mig till läkaren. Tog åtta sekunder att få en diagnos. Kände att jag hade velat haft en längre bedömning med tanke på hur länge jag haft ont. Nu blev den snabb.
Så nu är det så här. I en månad ska jag ha speciella inläggssulor i skorna som ska göra trycket lättare när jag går och förhoppningsvis så ska min fot gilla det och bli bra. Gillar den inte det, så måste jag förhålla mig till tanken på en kortisonspruta. En sådan har haft ett möte med min kropp tidigare, för ett par år sedan, och jag är inte angelägen om att det mötet ska återupptas. Får hoppas de där inläggen gör susen. Har läst att man ska stretcha tårna också, så jag sitter och vickar runt på dem nu och lite då. Man ska även undvika joggning, löpning och super långa promenader som kan förvärra. Attans vilken tur. Har ju inte direkt pysslat med sådana aktiviteter så ofta innan, så jag kommer inte sakna dem nu när jag måste sluta med dem :P Däremot stod det att jag gärna får använda roddmaskiner och trappmaskiner, simma och något annat jag inte minns. Det man inte minns, det finns inte!

I övrigt så är jag trött. Kroppen är inte i fas än sen feber- och förkylningsdagarna, men jag tar det ganska lugnt så det känns okej att vara på jobbet i alla fall.
Kan sammanfatta de första dagarna så här:

• sega nätter eftersom vi saknar passagerare. Inte helt och hållet, men man kan höra ekon.
• jag sover inte så bra, fast när jag sover då sover jag.
• jag har fått en inåtväxande finne mellan ögonbrynen. Man skulle kunna tro jag hade en hälsporre där också :/
• hälsporre (fast den har ju hängt med ett tag tydligen, men nu har den ett namn)
• 10 kronor dricks
• mitt hjärta mår bra

// God natt!