Det är dags...

Alla jobb har trista sidor :/

Jag antar att jag inte behöver frukta mitt. Inte på den här nivån i alla fall.

Idag är det dags. Jag har ju varit där tidigare, men idag är det dags att stiga in som ordinarie.

Jag har ett litet pirr i magen. Ungefär som första skoldagen. Man har varit där och gjort det tidigare, men det är ändå nytt.

Det bara känns så bra. Och roligt.

Det är nytt. Yes, yes, yes!!!!

Motivationen är en helt annan idag än sist jag åkte på jobb.

Sen är det ju en helt annan sak att min semester flög förbi. Lite väl fort.

I förrgår började jag fundera på allt jag var tvungen att ordna innan jobb. Gick fort att förstå att det inte tidsmässigt skulle vara möjligt.

Fick planera om.

Prioriterade som sig bör och åkte och fikade hos L.A med A och C. Mycket trevligt. Mycket lärorikt=) Googlade fram en kandelaber som fick hjärtat att volta. Ska kolla om jag hittar den igen och lägga upp den. Var kärlek direkt.

Flyttade fram alla "måsten" till nästa gång jag är hemma. Kändes bra. Var inga måsten med andra ord.

Ops! Tiden.

Dags att packa och plocka ihop hemmet inför jobb.

*poff*