Idag tar jag långa, djupa, lugna andetag. För ett par dagar sen var det inte så.
Idag är jag glad att livet känns stabilt. Så kändes det inte för ett par dagar sen.
I förrgår satt hjärtat i halsen. Även magen. Obehagligt. Vet inte om det har att göra med att det anatomiskt inte är helt möjligt, men likväl satt organen i halsen. Obehagligt.

Den där krampen i magen, svårigheten att ta ett riktigt andetag utan att det värker överallt, illamåendet och oförmågan att förstå vad som händer.
Ofokuserad.

I måndags fick min mamma en hjärtinfarkt.
Det får verkligen allt att vändas upp och ner för en stund.
Innan man vet att allt kommer att ordna sig, innan man är på plats och kan vara bredvid, se att hon faktiskt är vid liv, att folk inte bara säger det för att lugna en.
Hon är okej. Nu är hon okej, men skit i helvete (för att säga det milt) vad rädd man blir.

Hon har slutat röka. Risken är tydligen enorm att man får hjärtinfarkt igen om man är rökare. Jag kommer bli skitförbannad om hon börjar röka igen. Det har jag sagt till henne. Man leker inte med livet på det sättet. Inte när man är 51 och har en miljon anledningar att leva för. Kan verka ambitiöst att säga en miljon, men vill hon ha en lista på en miljon saker, så skriver jag en lista på en miljon saker=)

Hon är lite skön. Kom in på akuten måndag morgon, måndag eftermiddag var hon uttråkad. Kände sig frisk och ville hem. På tisdag gjorde de ballongvidgning i hennes kärl, hon hade stopp på båda sidorna om hjärtat. Hon var trött, hade fått lite morfin och sa högtidligt att det var hennes första drogupplevelse. Jag lovade att hon nog skulle komma undan med det den här gången=)
Idag har hon gjort ultraljud på hjärtat och imorgon får hon nog komma hem.
Hon har varit uttråkad i nästan fyra dagar. Hon har inte helt sugit in det som hänt.
Det har knappt ingen av oss.

Idag har Panno varit här. Väldigt skönt. Skönt att tänka på något annat en stund.
Vi låg bara i soffan, pratade, kollade tv och delade på fem geléhallon, 3 sega råttor och några andra fåniga godisbitar.
Vi tyckte förmodligen att vi förtjänade dem. Vi har haft tuffa dagar båda två.
Sen kliade vi Allram med min ryggkliare. En viss tvekan fanns till en början, men vem kan motstå en ryggkliare?? Inte den skäggiga lilla grisen i alla fall =)

Livet är bra! Hjärta och mage har hittat hem till sina ursprungsplatser och målet är väl att de ska stanna kvar där. Imorgon ska jag hem och städa hos mor, då kastar jag askkoppen!