In bed

Jag trodde det fanns en botten på en termos. Att det fanns ett slut.
Efter morgonens frenetiskt tryckande upp och ner på termosknappen är jag nu övertygad om att så inte är fallet. Termosen är ändlös. Man kan trycka ut kaffe till förbannelse. I en evighet. Och det är ungefär det jag har gjort i ett par timmar nu. Har även upptäckt att en mjölktetra dock inte är ändlös. Det finns förmodligen ingen direkt slutssats att dra av denna lärdom, men det roade mig en skvätt denna långa morgon medans jag stod som besatt och pumpade termoskannan. Det skapade nämligen en smärre panik bland deltagarna, ja, eller gästerna, när någon kläckte ur sig att "ja, nu börjar i alla fall mjölken att ta slut" =)

Det har varit mycket i natt. Ändå hinner jag längta. Gör inget annat än längtar. Känner mig lite enformig så och jag får väl vara glad att det blir ett och annat gjort däremellan också. Vem trodde väl någonsin att det var så här det kunde kännas =) Att det var så här det skulle kännas.

Om några dagar är det dags att fara till Uppsala och där stannar jag tills det är dags att fara tillbaka till båten för kurs ett par dagar. Förhoppningsvis hinner jag hem ett par dagar innan det är dags för arbetspasset, får se hur allt flyter på. Nu ska jag kasta mig i säng. Med ett leende på läpparna =)